För myndigheter

• Godmanskap är frivilligt. Vill den enskilde inte ha god man kan överförmyndaren inte ansöka om det.
• Om den enskilde undertecknar på anmälan är detta att betrakta som en ansökan och ska skickas direkt in till Jönköpings tingsrätt.
• För att göra en bedömning om överförmyndarnämnden ska ansöka om god man eller förvaltare krävs ett läkarintyg som visar att personen anmälan gäller har en kognitiv funktionsnedsättning. Om du som anmäler inte kan ordna ett läkarintyg vill nämnden veta vilken vårdcentral personen är skriven på.
  
• Språk-, syn- och hörselnedsättning eller behov av sanering kan inte ensamt ligga till grund för godmanskap eller förvaltarsakp.
  
• En god man ska inte utses då den enskildes behov kan lösas på ett mindre ingripande sätt, till exempel med hjälp av anhöriga, fullmakt, banktjänster eller insatser som står under socialtjänstlagen.
  
• Vanliga ingripande åtgärder som domstolarna anser kan ersätta god man är kontakt med budget- och skuldrådgivare och myndigheters egen serviceskyldighet.
  
• En god man eller förvaltare har en samordnande roll, han eller hon ska inte själv sköta om och vårda den enskilde.
  
• Den enskilde ska vara medveten om och förstå att han eller hon kan behöva betala arvode till sin gode man eller förvaltare.
  
• Godmanskap bygger på samförstånd mellan huvudman och god man. Om personen i fråga har ett aktivt missbruk är överförmyndarens bedömning att godmanskap inte är tillräckligt. Behövs en ställföreträdare kan förvaltare i så fall vara aktuellt.
  
• Personen anmälan avser får gärna ge önskemål om att en specifik person ska utses som god man eller förvaltare. Överförmyndarenheten gör dock alltid en självständig lämplighetsprövning om vem som bör utses som god man eller förvaltare. Föreslagna personer genomgår samma kontroller.

De villkor som måste vara uppfyllda för att någon ska kunna bli utsedd till god man regleras i 11 kap. 4 § föräldrabalken.

Godmanskapet bygger på fyra krav eller villkor, här förenklat uttryckt, som alla måste föreligga samtidigt:

• Hjälpbehov.
• Föranlett av sjukdom eller psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknade förhållande.
• Inte går att avhjälpa med någon mindre ingripande åtgärd.
• Slutligen ska huvudmannen om dennes tillstånd tillåter samtycka till godmanskapet.

För den juridska ordalydelsen, se 11 kap. 4 § föräldrabalken. Se länken nedan.

Läs mer om kraven som måste vara uppfyllda i 11 kap 4 § Föräldrabalken Länk till annan webbplats.

Vad gäller hjälpbehovet är detta rättframt. Detta ska vara kopplat till de tre delarna av godmanskapet, bevaka rätt, förvalta egendom eller sörja för person. Exempel är hjälp med att betala räkningar eller söka insatser.

Värt att notera är att övriga omständigheter, till exempel att huvudmannen bor i en ostädad lägenhet eller att denne har andra hjälpbehov som varken är kopplade till hjälpbehovet eller symptomatiskt för sjukdomsbilden, helt saknar relevans för godmanskapsbedömningen.

Villkor föranlett av sjukdom eller psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknade förhållande. Rekvisitet är ett orsakanderekvisit. Det måste alltså finnas ett orsakssamband mellan hälsotillstånd och hjälpbehov.

Tanken bakom lagstiftningen om godmanskap vilar på att det enbart är i särskilda fall som en individs hjälpbehov ska tillgodoses genom godmanskap. I övriga fall ska hjälpbehovet tillgodoses genom alternativa insatser, till exempel genom åtgärder på sociallagstiftningens område.

Det är enbart i de fall som huvudmannens nedsättning innebär att denne får svårigheter att föra sin egen talan som godmanskap kan bli aktuellt. Med andra ord krävs en kognitiv nedsättning för att godmanskap ska kunna aktualiseras. Denna linje har fastställts i praxis i både NJA 2018 s. 825 p. 6 och i NJA 2022 s. 623 p. 12. Detta gäller oavsett vilken grund som åberopas för godmanskap.

Om det behövs tar sikte på att godmanskap enbart ska anordnas i situationer där inga andra mindre ingripande åtgärder finns tillgängliga. Godmanskapet innebär en mycket allvarlig inskränkning för den enskilde, även om denne har kvar sin rättshandlingskapacitet.

Åtgärder som anhörigbehörighet, budget- och skuldrådgivning, konto för egna medel, kontaktperson, case manager och så vidare, är samtliga åtgärder som bedöms som mindre ingripande och äger således företräde framför godmanskapet.

Innan godmanskap kan bli aktuellt krävs det därför att dessa åtgärder testats eller att det framgår att dessa åtgärder inte lämpligen kan testas för att godmanskap ska vara aktuellt.

"Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp".

För förvaltarskap krävs alltså, utöver kraven för godmanskap, att en person är ur stånd att vårda sig eller sin ekonomi. Begreppet ur stånd definieras vare sig i förarbeten eller lagtext, men har varit uppe för diskussion i ett antal rättsfall.

Vad som från praxis går att utläsa från begreppet är att huvudmannen mer aktivt vidtar åtgärder som riskerar medför skada för denne, se t.ex. HovR 3053-21 ÖÄ angående denna bedömningen. Risken för skada måste dessutom vara konkretiserad, inte hypotetisk, och grunda sig i huvudmannens faktiska beteende.

Läs om kraven för förvaltarskap i 11 kap 7 § Föräldrabalken. Länk till annan webbplats.

Rekvisiten för godmanskap följer av 11 kap. 4 § föräldrabalken.

Om någon

(1.) på grund av

(2.) sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande

(1. Forts) behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten,

(3.) om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan

(4.) samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

Översatt till vardaglig svenska innebär detta att godmanskapet bygger på 4 kumulativa rekvisit, det vill säga att alla 4 måste föreligga samtidigt:

• Hjälpbehov.
• Föranlett av sjukdom eller psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknade förhållande.
• Inte går att avhjälpa med någon mindre ingripande åtgärd.
• Slutligen ska huvudmannen om dennes tillstånd tillåter samtycka till godmanskapet.

1. Vad gäller hjälpbehovet är detta rättframt. Detta ska vara kopplat till de tre delarna av godmanskapet, bevaka rätt, förvalta egendom eller sörja för person. Typexempel är hjälp med att betala räkningar eller söka insatser. Värt att notera är att övriga omständigheter, t.ex. att huvudmannen bor i en ostädad lägenhet eller att denne har andra hjälpbehov som varken är kopplade till hjälpbehovet eller symptomatiskt för sjukdomsbilden helt saknar relevans för godmanskapsbedömningen.

2. Föranlett av sjukdom eller psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknade förhållande. Rekvisitet är ett orsakanderekvisit. Tanken bakom lagstiftningen om godmanskap vilar på att det enbart är i särskilda fall som en individs hjälpbehov ska tillgodoses genom godmanskap, i övriga fall ska hjälpbehovet tillgodoses genom alternativa insatser, t.ex. genom åtgärder på sociallagstiftningens område. Det är enbart i de fall som huvudmannens nedsättning innebär att denne får svårigheter att föra sin egen talan som godmanskap kan bli aktuellt. Med andra ord krävs en kognitiv nedsättning för att godmanskap ska kunna aktualiseras. Denna linje har fastställts i praxis i både NJA 2018 s. 825 p. 6 och i NJA 2022 s. 623 p. 12. Detta gäller oaktat vilken grund som åberopas för godmanskap.

3. 'Om det behövs' tar sikte på att godmanskap enbart ska anordnas i situationer där inga andra mindre ingripande åtgärder finns tillgängliga. Godmanskapet innebär en mycket allvarlig inskränkning för den enskilde, även om denne har kvar sin rättshandlingskapacitet. Åtgärder som anhörigbehörighet, budget- och skuldrådgivning, konto för egna medel, kontaktperson, case manager osv är samtliga åtgärder som bedöms som mindre ingripande och äger således företräde framför godmanskapet. Innan godmanskap kan bli aktuellt krävs det därför att dessa åtgärder testats eller att det framgår att dessa åtgärder inte lämpligen kan testas för att godmanskap ska vara aktuellt.

Rekvisiten för förvaltarskap följer av 11 kap. 7 § föräldrabalken. I tillägg till att ovan rekvisit för godmanskap måste vara uppfyllda skall den enskilde, av läkare, vara bedömd att vara ur stånd att vårds sig och sin egendom. Konkreta risker behöver också föreligga. Det räcker alltså inte med hypotetiska faror och en oro om vad som kan komma att ske.

Enligt 5 § förmyndarskapsförordningen ska överförmyndaren, om denne får reda på att ett godmanskap eller förvaltarskap behövs, ansöka om detta hos tingsrätten. När överförmyndarnämnden tar emot en anmälan om godmanskap eller förvaltarskap utreder överförmyndarnämnden behovet av godmanskap eller förvaltarskap.

Den medicinska bedömningen sker utifrån medicinsk utredning i form av läkarintyg. Behovsbedömningen och möjlighet till alternativa insatser baseras dels på uppgifter från huvudman och de runt denna, dels på social utredning.

För det fall att överförmyndarnämnden inte kan utreda behovet, eller det för överförmyndaren står klart att ställföreträdarskap inte kan anordnas, kommer överförmyndarnämnden inte att ansöka om godmanskap hos tingsrätten. Resultatet blir då att anmälan avskrivs.

Ett sådant beslut kan inte överklagas men äger inte heller någon rättskraft. Detta betyder att avskrivandebeslutet inte hindrar att huvudmannen själv, eller att dennes anhöriga, gör en egen ansökan eller att en ny anmälan lämnas in om det tillkommer nya omständigheter.

Klagomål på god man eller förvaltare meddelas skriftligen till överförmyndarenheten.

God man eller förvaltare kommer beredas tillfälle att yttra sig över det inkomna klagomålet och anföra sin inställning till detta. Om god man eller förvaltare i samband med detta meddelar att denne inte längre är intresserad av uppdraget kommer överförmyndarnämnden söka hitta en ny god man eller förvaltare.

Den tidigare gode mannen eller förvaltare kvarstår till en ny hittats. För det fall att klagomålet är av allvarlig art och kan riskera skada för den aktuella huvudmannen kan beslut om omedelbart entledigande fattas i enlighet med 11 kap. 20 § 2 st föräldrabalken.

För det fall att gode mannen eller förvaltaren bestrider klagomålet och vill kvarstå inleder överförmyndarnämnden en utredning för att avgöra huruvida rekvisiten enligt 11 kap. 20 § föräldrabalken är uppfyllda. Om så är fallet är processen liknande den som beskrivits ovan, i annat fall avslår nämnden begäran om byte av god man eller förvaltare.

Klagomålet kan också komma att avskrivas från vidare handläggning för det fall klagomålet inte innehåller begäran om byte av god man eller förvaltare och överförmyndarenheten i sin utredning inte kan se att några brister funnits i utövandet av uppdraget.