För myndigheter

• Godmanskap är frivilligt. Vill den enskilde inte ha god man kan överförmyndaren inte ansöka om det.
• Om den enskilde undertecknar på anmälan är detta att betrakta som en ansökan och ska skickas direkt in till Jönköpings tingsrätt.
• För att göra en bedömning om överförmyndarnämnden ska ansöka om god man eller förvaltare krävs ett läkarintyg som visar att personen anmälan gäller har en kognitiv funktionsnedsättning. Om du som anmäler inte kan ordna ett läkarintyg vill nämnden veta vilken vårdcentral personen är skriven på.
  
• Språk-, syn- och hörselnedsättning eller behov av sanering kan inte ensamt ligga till grund för godmanskap eller förvaltarsakp.
  
• En god man ska inte utses då den enskildes behov kan lösas på ett mindre ingripande sätt, till exempel med hjälp av anhöriga, fullmakt, banktjänster eller insatser som står under socialtjänstlagen.
  
• Vanliga ingripande åtgärder som domstolarna anser kan ersätta god man är kontakt med budget- och skuldrådgivare och myndigheters egen serviceskyldighet.
  
• En god man eller förvaltare har en samordnande roll, han eller hon ska inte själv sköta om och vårda den enskilde.
  
• Den enskilde ska vara medveten om och förstå att han eller hon kan behöva betala arvode till sin gode man eller förvaltare.
  
• Godmanskap bygger på samförstånd mellan huvudman och god man. Om personen i fråga har ett aktivt missbruk är överförmyndarens bedömning att godmanskap inte är tillräckligt. Behövs en ställföreträdare kan förvaltare i så fall vara aktuellt.
  
• Personen anmälan avser får gärna ge önskemål om att en specifik person ska utses som god man eller förvaltare. Överförmyndarenheten gör dock alltid en självständig lämplighetsprövning om vem som bör utses som god man eller förvaltare. Föreslagna personer genomgår samma kontroller.

De villkor som måste vara uppfyllda för att någon ska kunna bli utsedd till god man regleras i 11 kap. 4 § föräldrabalken.

Godmanskapet bygger på fyra krav eller villkor, här förenklat uttryckt, som alla måste föreligga samtidigt:

• Hjälpbehov.
• Föranlett av sjukdom eller psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknade förhållande.
• Inte går att avhjälpa med någon mindre ingripande åtgärd.
• Slutligen ska huvudmannen om dennes tillstånd tillåter samtycka till godmanskapet.

För den juridska ordalydelsen, se 11 kap. 4 § föräldrabalken. Se länken nedan.

Läs mer om kraven som måste vara uppfyllda i 11 kap. 4 § Föräldrabalken Länk till annan webbplats.

Vad gäller hjälpbehovet är detta rättframt. Detta ska vara kopplat till de tre delarna av godmanskapet, bevaka rätt, förvalta egendom eller sörja för person. Exempel är hjälp med att betala räkningar eller söka insatser.

Värt att notera är att övriga omständigheter, till exempel att huvudmannen bor i en ostädad lägenhet eller att denne har andra hjälpbehov som varken är kopplade till hjälpbehovet eller symptomatiskt för sjukdomsbilden, helt saknar relevans för godmanskapsbedömningen.

Villkor föranlett av sjukdom eller psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknade förhållande. Rekvisitet är ett orsakanderekvisit. Det måste alltså finnas ett orsakssamband mellan hälsotillstånd och hjälpbehov.

Tanken bakom lagstiftningen om godmanskap vilar på att det enbart är i särskilda fall som en individs hjälpbehov ska tillgodoses genom godmanskap. I övriga fall ska hjälpbehovet tillgodoses genom alternativa insatser, till exempel genom åtgärder på sociallagstiftningens område.

Det är enbart i de fall som huvudmannens nedsättning innebär att denne får svårigheter att föra sin egen talan som godmanskap kan bli aktuellt. Med andra ord krävs en kognitiv nedsättning för att godmanskap ska kunna aktualiseras. Denna linje har fastställts i praxis i både NJA 2018 s. 825 p. 6 och i NJA 2022 s. 623 p. 12. Detta gäller oavsett vilken grund som åberopas för godmanskap.

Om det behövs tar sikte på att godmanskap enbart ska anordnas i situationer där inga andra mindre ingripande åtgärder finns tillgängliga. Godmanskapet innebär en mycket allvarlig inskränkning för den enskilde, även om denne har kvar sin rättshandlingskapacitet.

Åtgärder som anhörigbehörighet, budget- och skuldrådgivning, konto för egna medel, kontaktperson, case manager och så vidare, är samtliga åtgärder som bedöms som mindre ingripande och äger således företräde framför godmanskapet.

Innan godmanskap kan bli aktuellt krävs det därför att dessa åtgärder testats eller att det framgår att dessa åtgärder inte lämpligen kan testas för att godmanskap ska vara aktuellt.

"Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp".

För förvaltarskap krävs alltså, utöver kraven för godmanskap, att en person är ur stånd att vårda sig eller sin ekonomi. Begreppet ur stånd definieras vare sig i förarbeten eller lagtext, men har varit uppe för diskussion i ett antal rättsfall.

Vad som från praxis går att utläsa från begreppet är att huvudmannen mer aktivt vidtar åtgärder som riskerar medför skada för denne, se t.ex. HovR 3053-21 ÖÄ angående denna bedömningen. Risken för skada måste dessutom vara konkretiserad, inte hypotetisk, och grunda sig i huvudmannens faktiska beteende.

Läs om kraven för förvaltarskap i 11 kap. 7 § Föräldrabalken. Länk till annan webbplats.

Rekvisiten för godmanskap följer av 11 kap. 4 § föräldrabalken.

Om någon

(1.) på grund av

(2.) sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande

(1. Forts) behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten,

(3.) om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan

(4.) samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

Översatt till vardaglig svenska innebär detta att godmanskapet bygger på 4 kumulativa rekvisit, det vill säga att alla 4 måste föreligga samtidigt:

• Hjälpbehov.
• Föranlett av sjukdom eller psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknade förhållande.
• Inte går att avhjälpa med någon mindre ingripande åtgärd.
• Slutligen ska huvudmannen om dennes tillstånd tillåter samtycka till godmanskapet.

1. Vad gäller hjälpbehovet är detta rättframt. Detta ska vara kopplat till de tre delarna av godmanskapet, bevaka rätt, förvalta egendom eller sörja för person. Typexempel är hjälp med att betala räkningar eller söka insatser. Värt att notera är att övriga omständigheter, t.ex. att huvudmannen bor i en ostädad lägenhet eller att denne har andra hjälpbehov som varken är kopplade till hjälpbehovet eller symptomatiskt för sjukdomsbilden helt saknar relevans för godmanskapsbedömningen.

2. Föranlett av sjukdom eller psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknade förhållande. Rekvisitet är ett orsakanderekvisit. Tanken bakom lagstiftningen om godmanskap vilar på att det enbart är i särskilda fall som en individs hjälpbehov ska tillgodoses genom godmanskap, i övriga fall ska hjälpbehovet tillgodoses genom alternativa insatser, t.ex. genom åtgärder på sociallagstiftningens område. Det är enbart i de fall som huvudmannens nedsättning innebär att denne får svårigheter att föra sin egen talan som godmanskap kan bli aktuellt. Med andra ord krävs en kognitiv nedsättning för att godmanskap ska kunna aktualiseras. Denna linje har fastställts i praxis i både NJA 2018 s. 825 p. 6 och i NJA 2022 s. 623 p. 12. Detta gäller oaktat vilken grund som åberopas för godmanskap.

3. 'Om det behövs' tar sikte på att godmanskap enbart ska anordnas i situationer där inga andra mindre ingripande åtgärder finns tillgängliga. Godmanskapet innebär en mycket allvarlig inskränkning för den enskilde, även om denne har kvar sin rättshandlingskapacitet. Åtgärder som anhörigbehörighet, budget- och skuldrådgivning, konto för egna medel, kontaktperson, case manager osv är samtliga åtgärder som bedöms som mindre ingripande och äger således företräde framför godmanskapet. Innan godmanskap kan bli aktuellt krävs det därför att dessa åtgärder testats eller att det framgår att dessa åtgärder inte lämpligen kan testas för att godmanskap ska vara aktuellt.

Rekvisiten för förvaltarskap följer av 11 kap. 7 § föräldrabalken. I tillägg till att ovan rekvisit för godmanskap måste vara uppfyllda skall den enskilde, av läkare, vara bedömd att vara ur stånd att vårds sig och sin egendom. Konkreta risker behöver också föreligga. Det räcker alltså inte med hypotetiska faror och en oro om vad som kan komma att ske.

Enligt 5 § förmyndarskapsförordningen ska överförmyndaren, om denne får reda på att ett godmanskap eller förvaltarskap behövs, ansöka om detta hos tingsrätten. När överförmyndarnämnden tar emot en anmälan om godmanskap eller förvaltarskap utreder överförmyndarnämnden behovet av godmanskap eller förvaltarskap.

Den medicinska bedömningen sker utifrån medicinsk utredning i form av läkarintyg. Behovsbedömningen och möjlighet till alternativa insatser baseras dels på uppgifter från huvudman och de runt denna, dels på social utredning.

För det fall att överförmyndarnämnden inte kan utreda behovet, eller det för överförmyndaren står klart att ställföreträdarskap inte kan anordnas, kommer överförmyndarnämnden inte att ansöka om godmanskap hos tingsrätten. Resultatet blir då att anmälan avskrivs.

Ett sådant beslut kan inte överklagas men äger inte heller någon rättskraft. Detta betyder att avskrivandebeslutet inte hindrar att huvudmannen själv, eller att dennes anhöriga, gör en egen ansökan eller att en ny anmälan lämnas in om det tillkommer nya omständigheter.

Överförmyndarnämnden är endast behörig att pröva klagomål där klagomålet riktar sig mot sådant som normalt ingår i gode mannens eller förvaltarens uppdrag.

Ett klagomål som riktar sig över sådana insatser som inte ingår i uppdraget kan inte prövas av överförmyndarnämnden. Innan du lämnar in klagomål är det därför viktigt att först fundera på om överförmyndarnämnden är behörig att pröva klagomålet eller inte.

Exemepel på sådant som kan ingå i uppdraget är:

• Besöka huvudmannen regelbundet.
• Överlämna eller föra över fickpengar.
• Betala räkningar.
• Ansöka om bidrag och insatser.

Exempel på sådant om aldrig ingår i uppdraget är:

• Följa med på sjukvårds- eller tandvårdsbesök.
• Skjutsa huvudmannen till diverse aktiviteter.
• Handla mat eller genomföra andra typer av inköp för huvudmannens räkning.

Det är också viktigt att komma ihåg att du, i din yrkesroll, inte är behörig att begära byte av ställföreträdare. En sådan begäran kan inte behandlas av överförmyndarnämnden såvida begäran inte inkommer från huvudmannen eller dess närmast anhöriga.

Om du är osäker på vad som ingår i uppdraget som god man eller förvaltare kan du läsa mer på sidorna Du som behöver god man eller förvaltare samt Du som är god man eller förvaltare.

Det går även bra att höra av sig till överförmyndarenheten för mer information. Du når oss på 0370- 37 70 00

Klagomål på god man eller förvaltare lämnas skriftligen till överförmyndarenheten.

Den gode mannen eller förvaltaren får möjlighet att yttra sig över klagomålet och redogöra för sin inställning.

Om utredningen visar att det finns skäl att entlediga ställföreträdaren hanteras processen enligt gällande regelverk. Om klagomålet är av allvarlig karaktär och innebär risk för att huvudmannen kan komma till skada kan överförmyndarnämnden fatta beslut om entledigande i enlighet med 11 kap. 20 § andra stycket föräldrabalken.

Om överförmyndarnämnden bedömer att det inte finns några brister i utförandet av uppdraget och klagomålet inte innehåller omständigheter som ger anledning till vidare åtgärd, kan klagomålet avskrivas från vidare handläggning.

Om ställföreträdaren i samband med klagomålet meddelar att denne inte längre önskar kvarstå i uppdraget kommer överförmyndarnämnden att påbörja sökandet efter en ny god man eller förvaltare. Den tidigare ställföreträdaren kvarstår i uppdraget tills en ersättare har utsetts. Klagomålet utreds vidare oavsett om gode mannen eller förvaltaren begär sitt entledigande eller inte i uppdraget.