Sägner och traditioner

Det finns olika berättelser och traditioner om händelser och platser runt om i Värnamo. Berättelserna har levt vidare i generationer både muntligt och en del är även dokumenterade i olika böcker och skrifter.

Draken i Hånger

Det finns en tradition om att det tidigare bodde drakar i Drakalid väster om Drakaryd i Hånger. På en bergsklippa i Drakalid finns tydliga märken i form av en fördjupning, som enligt sägen sägs vara spår efter en drake.

I svensk folktro trodde man att drakar kunde förvandla sig till vad som helst och att de hade magiska krafter. Detta gav upphov till historier om drakar.

Galgbacken mellan Ed och Bor

Enligt traditionen fanns det en ond bonde i trakten av Ed utanför Bor som brukade ta till fånga sina offer och stjäla deras ägodelar. Efteråt släpade han ut alla på en galgbacke och hängde dem i ett träd. Platsen för galgbacken finns markerad på äldre kartor.

Jättekast – stora stenblock i landskapet

Det finns många berättelser om jättar som har satt spår på olika i landskapet. Det vanligaste sägnerna handlar om jättar som har blivit arga på kyrkor och kyrkklockor. En förklaring var att jättarna blev irriterade av klangen från kyrkklockorna och det religiösa budskapet.

Jättarna tog upp block och stora stenar som de kasade mot kyrkorna. Lyckligtvis stämde inte jättarnas ilska med deras kastteknik eftersom de inte träffade kyrkorna. Stenarna och blocken ligger ofta ganska långt därifrån kyrkorna på öppna fält, i skogar eller i byar.

En tradition berättar om jätten Enskälle som bodde på berget Enskälleberg. Jätten sägs ha kastat stora block och stenar mot kyrkan i Bredaryd men missat målet. Blocken och stenarna hamnade i stället i skogar och på ängar.

En jätte från Boda sägs ha slängt ett stenblock mot kyrkan i Dannäs kyrka, men träffade Gläntåsaberget. Då blev jätten arg och stal kyrkklockan från Dannäs kyrka. Jätten kastade kyrkklockorna mot Glänsåberget, men missade. Kyrkklockorna ska finnas kvar i en grop under marken i skogen.

Utanför Tånnö i skogarna finns ett stenblock med ett avtryck efter en stor hand. Det ska bero på att en jätte hade blivit arg på kyrkklockorna i Tånnö kyrka. Jätten tog upp ett stenblock och kramade det hårt med handen. Sedan kastade jätten stenblocket i riktning mot kyrkan i Tånnö men det hamnade i stället i skogen.

Krigen med Danmark

De många och blodiga krigen med Danmark har satt djupa spår. Särskilt i västra Småland som fram till mitten av 1600-talet var en gränsbygd och därför ofta utsatt för krigen. Värnamo låg vid tiden nära den dåtida gränsen till Danmark. Det finns många berättelser om människor som blev drabbade av krigen. En plats var Eskils håla, en stor grusgrop i Torskinge där byborna brukade gömma sig i orostider.

En annan berättelse handlade om hur en gumma i Torskinge räddade kyrkan från att bli nedbränd och plundrad genom att lura danska soldaterna på fel spår. Men istället fick hon betala med sitt liv som straff.

Korshall vid Aspö mellan Värnamo och Hörle har fått sitt namn efter ett stenkors som sades vara rest över byborna som blev dödade i krigen. Platsen är en sten med ett inhugget kors som finns vid torpet Aspö. Enligt sägnen hade bönderna i Nederby tagit sin tillflykt till en holme vid Korshallsjön. Danskarna spårade upp dem och vann slaget. De få bönderna som överlevde reste stenen som ett minne över sina stupade kamrater.
Men även danskarna kunde råka illa ut. Enligt en sägen är kullarna vid Mattlabackarna i Torskinge gravar över stupade danska soldater från det nordiska sjuårskriget på 1560-talet.

Kung Inges sten

På Hångers kyrkogård sägs att en kung Inge har sin gravsten. Det fanns två svenska kungar på 1000-talet och 1100-talet som bar namnet Inge. Det är oklart vilken av kungarna som enligt legenden har sin gravsten på ödekyrkogården i Hånger. Inge den äldre var kung i Sverige i slutet av 100-talet och dog i början av 1100-talet. Inge den yngre var brorson till Inge den äldre och kung i Sverige på 1110-talet. Det finns en annan sägen från Västergötland och en liknade berättelse om kung Inges sten och en plats som även den heter Hånger.

Munkarnas öden i Nydala

Den danske kungen Kristian II Tyranns besök i Nydala kloster har satt djupa spår i folksjälen, men händelsen är även dokumenterad i historiska källor. Efter att ha genomfört Stockholms blodbad 1520 reste kung Kristian och hans soldater till Nydala kloster. I klostret blev han väl mottagen och erbjöds mat och en plats att bo. Men kungen var inte nöjd, utan plundrade klostret.

Sedan beordrade han att hugga upp en vak på isen på sjön Rusken. Därefter släpade han ut flera av munkarna till vaken och dränkte dem. Vid sjön Rusken sägs att man fortfarande kan se skuggorna efter de munkar som drunknade vintern 1521.

Enligt en tradition ska Munkasjön i sjön Rusken fått sitt namn efter att sex munkar försökte fly från kung Kristian. De hade tagit med sig några av klostrets heliga föremål som kungen hade försökt att stjäla. Men munkarna drunknade i sjön och ligger begravda på sjöbotten med föremålen från klostret, bland annat kyrkklockorna och kyrksilvret.

Ön Goffne i sjön Rusken sägs vara uppkallad efter namnet på en munk från klostret som försökte fly undan danskarna men som dödades på platsen. Munken Goffne blev senare begravd och man placerade en påle genom kroppen. På det sättet ville man förhindra att den döde från att gå igen och spöka.

Mystiska träd

Det fanns en folktro att krokiga, knotiga och uråldriga träd hade magiska egenskaper och kunde bota allt från sjukdomar till bölder och tandvärk. De kallades för sjukdomsträd och tandvärksträd. För att skydda mot sjukdomar, kunde man först rista in besvärjelser i trädet och sedan krypa genom någon trädklyka eller knotig gren. Hade man besvär med bölder eller tandvärk så tog man en spik och rispade där det värkte i kroppen. Sedan hamrade man in spiken i trädet och läste en besvärjelse. På det viset kunde man överföra värken och sjukdomen till trädet.

Det finns fortfarande kvar några sjukdomstärd och tandvärksträd i Värnamo. De har även fått namn enligt folktron. Skärveken, Dala Enebuske, Skärvliden och Trolltallen växer fortfarande i skogarna i Nydala och Torskinge. En förklaring att träden ännu finns kvar med spikar och ristningar kan vara att det inte ansågs hälsosamt att fälla träden. För då riskerade man att som straff drabbas av alla sjukdomar som fanns i träden.

Offerkällor

Platser där källådrorna sprang upp sågs i äldre tider som heliga. Vattnet sades ha en välgörande effekt mot sjukdomar. Människorna brukade därför doppa sig i källorna och offra mynt i vattnet. Ofta fanns en tradition om hur källan en gång hade bildats och fått sina egenskaper. Det kunde vara en jungfru eller en riddare som hade mist livet på platsen. I andra berättelser hade en kung eller ett helgon druckit av vattnet och som sedan fått heliga egenskaper.

Trälekälla vid Trälsmo

Enligt en sägen har Trälekälla vid Trälsmo, utanför Värnamo fått sitt namn efter ett ungt par som avled på platsen. Det unga paret hade trälat, arbetat hårt på en åker. Efteråt blev de trötta och törstiga. Det fanns vatten i en källa på platsen, men båda dog efter att ha druckit upp allt vatten. Under lång tid senare fanns ett offerbord av sten på platsen. Vattnet ansågs heligt och skyddade mot sjukdomar. Det var vanligt att man lade mynt i källan som offergåvor.

Rings källa i Voxtorp

En annan sägen berättar om Kung Rims eller Rings källa i Voxtorp. Enligt legenden hade en kung under medeltiden druckit vatten ur källan. Kungen välsignade källan och vattnet som därefter ansågs skydda mot både sjukdomar och värk. I en medeltida skrift av Adam av Bremen berättas om en kung Ring som ska ha levt i Sverige på 900-talet.

Sjörået i Källundasjön

Förr i tiden fanns berättelser om ett sjörå i Källundasjön. Sjörået fanns både på isen och i vattnet och kunde dyka upp utan föraning. Men det var klokt att undvika sjörået. Den som hade otur att möta varelsen kunde bli hemsökt och bortförd. Sjörået eller sjöfrun är ett kvinnligt vattenväsen inom nordisk folktro. I den fornnordiska traditionen motsvaras sjörået av gudinnan Ran. Hon ansågs råda och skydda över sjöar och hav.

Skatter i det fördolda

Det finns flera sägner som berättar om platser där skatter sägs vara nedgrävda. Men enligt berättelserna vilar det förbannelser över platserna som drabbade alla som letade efter skatterna. Enligt en tradition hade en ägare till Hindsens gård i äldre tider grävt ned en skatt på Hundskullen i Gällaryd. Men de som har försökt gräva efter skatten hade enligt sägnen som straff orsakat att alla gårdar runt kullen brann ned. Man kan fortfarande se högar och fördjupningar i kullen där folk har grävt efter skatten. I den största gropen har man senare använt till att försöka fånga vargar.

Enligt en annan tradition ska en skatt fanns gömd inuti Pengaberget, ett berg i Dannäs. En gång grävde en bonde efter skatten men han blev då sjuk och dog. Det sägs att därför spökar på berget.

Spöken

Hörle herrgård sägs vara hemsökt av spöken. Enligt en sägen är det den förra herrgårdsfrun, Anna Margareta Lilliecreutz som spökar som den vita frun. Det finns många berättelser om sällsamma möten med en vit skepnad i herrgården. På herrgården berättas även om mystiska knarrande ljud, fotsteg och dörrar som har öppnats och stängts, men utan att någon har hittat en förklaring.

Utanför Tånnö fanns ett motell intill landsvägen. Där hände det att man kunde få syn på ett avhuggit huvud som rullade över vägen. Huvudet tillhörde en mördare som hade blivit halshuggen. Nu var han på jakt för att hämnas på alla som kom för nära.
Petter Kuno hette en person som 1836 hade blivit halshuggen för ett mord i Tånnö. Det kan vara han som är personen bakom sägnen om det halshuggna huvudet.

I Gummifabriken finns det många som har berättat att det spökar. Det bullrar och slår i byggnaden på kvällarna. Vattenkranar skruvats upp och dörrar har öppnats utan att någon varit i närheten. Vid flera tillfällen har larmet startat utan att någon varit där. Enligt traditionen ska spöket vara en person om tidigare arbetade i källaren på Värnamo Gummifabrik.

Stora Hålan i Rydaholm

På Rydaholms kyrkogård finns en stor grop som är cirka 20 meter bred och 6 meter djup. Platsen har fått namnet efter en sägen. En soldat från Rydaholm var på väg hem från ett krig i Finland och Ryssland. På vägen mötte han en gammal trollkunnig gumma. Hon kände väl till Rydaholms kyrka och ville gärna bidra med en gåva till kyrkan. Gumman visade soldaten en guldkedja. Om soldaten lovade att binda en guldkedja runt kyrkan när han kom hem, så kunde hon som tack ordna så att han kunde resa hem till Rydaholm igen. Det lovade soldaten och plötsligt stod han framför Rydaholms kyrka. Men soldaten vågade inte lita på gumman, utan band i stället kedjan runt en grov ek som växte på kyrkogården. När det var klart flög eken upp i luften. Där trädet vuxit fanns ett stort hål i marken. Platsen blev därefter känd som den Stora Hålan.

Stora Hålan har även ändvänds som en mönstringsplats för ryttare i militären där soldater i rustningar red på hästar som galopperade upp och ned i Stora Hålan.

Svarte Mosse

Svarte Mosse är namnet på en plats i skogarna utanför Dannäs. Platsen anses vara fördömd och inget kan växa där. Enligt en sägen blev två missionärer lurade ut i mossen och sedan dödade av några bybor. Därefter vilar en förbannelse över platsen. Marken påstås ha bränts upp av en mystisk underjordisk eld som straff. Efter det har ingen vågat använda marken av fruktan att drabbas av olyckor.

Trollens boningar

Det finns flera sägner om troll på olika platser i Värnamo. Om Gläntåsaberg finns en tradition om att förr bodde trollen där och att även en grottöppning till deras hem finns kvar.

Utsiktsplatsen Hystolen är klippa en udde intill sjön Rymmen. I berget bodde troll som fångade de människor som passerade förbi. En annan sägen berättar att på platsen fanns en ättestupa, där man knuffade gamla och sjuka människor nedför berget.

En annan sägen berättade att det bodde troll på Bruabergen utanför Hjälshammar. Under en av stenhällarna på berget fanns en osynlig dörr som ledde in till trollens grotta i berget. På berget fanns även fotsteg kvar efter trollen.

Trollstenen finns i skogen utanför Tånnö. Det är ett stort block med en öppning som man kan krypa in i. Enligt traditionen bodde trollen där och det var farligt att gå förbi platsen.

På Trolle klippa utanför Ed i Voxtorp bodde troll på platsen. Högt uppe på berget finns en plats som kallades för Nyckelhålet. Där fanns en öppning till grottan, där trollen bodde. En gång råkade trollen i bråk med en riddare. Trollen försökte lura riddaren med en vacker flicka, men som egentligen var ett förtrollat troll. Trollet bjöd riddaren att skåla i ett vackert dryckeshorn som var förgiftat. Men riddaren blev misstänksam och högg huvudet av trollet och stal dryckeshornet. Då jagade de andra trollen riddaren som sprang till Voxtorps kyrka.
Riddaren lyckades fly med hornet in i kyrkan, men trollen inte vågade följa efter.

Riddaren använde sedan trollen i sitt släktnamn och på sin vapensköld. Det var enligt legenden bakgrunden till hur adelssläkten Trolle fick sitt namn. Trolle var under flera hundra år en av de mäktigaste adelsätterna i Sverige. Dryckeshornet fanns kvar i släkten Trolle under flera generationer.